Brallis v. 6
Jag är tillbaka! Några intensiva dagar har passerat där jag överträffat mig själv i skolarbetet och nu är jag äntligen fri! Känslan var som att sväva på moln. Tills jag insåg att jag nu sitter i arbetsförmedlingens klor istället. (Tänk den lilla ödlan i Bernard & Bianca när han äntligen lyckats få upp låset: "Jag är FRIII, jag är fri, jag är fri, jag är fri! Jag är fast..")
Veckan har gått bra, på något vis fick jag fatt i min mojo igen och blev supertaggad. Förutom i onsdags då jag var otroligt sugen på att äta något, men jag bet ihop och gav inte vika! En förkylning fick sitt grepp om mig i måndags och tack vare den har aptiten varit låg, men promenaderna självklart desto färre. Något som jag tycker mig märka nu för tiden är att förkylningarna inte får samma grepp om mig längre, tidigare har jag varit däckad med feber och tung astma - och idag är jag förvisso krasslig men jag har fortfarande promenerat runt 10 000 steg varje dag utan känslan av dödsångest. Likadant var det senaste förkylningen också, jobbigt men ändå relativt pigg. Kanske kost och motion som gjort skillnaden?
Minns ni de här? Så här sitter de idag, de går att knäppa!!! Nu sitter de förvisso inte perfekt ännu, men för mig var det ett glädjerus att återigen kunna få på sig storlek 40. Det har inte hänt många gånger i mitt liv vill jag lova.
Tanken var att jag skulle fota dessa varje vecka, så blev det ju inte men det är ju ganska kul att se vad som hänt på en månad och några kilo. Lite skillnad, eller hur?
Veckan har gått bra, på något vis fick jag fatt i min mojo igen och blev supertaggad. Förutom i onsdags då jag var otroligt sugen på att äta något, men jag bet ihop och gav inte vika! En förkylning fick sitt grepp om mig i måndags och tack vare den har aptiten varit låg, men promenaderna självklart desto färre. Något som jag tycker mig märka nu för tiden är att förkylningarna inte får samma grepp om mig längre, tidigare har jag varit däckad med feber och tung astma - och idag är jag förvisso krasslig men jag har fortfarande promenerat runt 10 000 steg varje dag utan känslan av dödsångest. Likadant var det senaste förkylningen också, jobbigt men ändå relativt pigg. Kanske kost och motion som gjort skillnaden?
Minns ni de här? Så här sitter de idag, de går att knäppa!!! Nu sitter de förvisso inte perfekt ännu, men för mig var det ett glädjerus att återigen kunna få på sig storlek 40. Det har inte hänt många gånger i mitt liv vill jag lova.
Tanken var att jag skulle fota dessa varje vecka, så blev det ju inte men det är ju ganska kul att se vad som hänt på en månad och några kilo. Lite skillnad, eller hur?
Brallis v.2
Såhär ser alltså den bistra sanningen ut. Otroligt charmerande vinkel dessutom.
Går byxorna att knäppa? Nej. Men det här är vad jag varje vecka kommer att använda som främsta måttstock för min viktnedgång, målet är att varje vecka komma en bit närmare att kunna få igen dem. Slutmålet är naturligtvis att kunna knäppa dem helt, och dessutom utan att det väller över valkar någonstans.
Går byxorna att knäppa? Nej. Men det här är vad jag varje vecka kommer att använda som främsta måttstock för min viktnedgång, målet är att varje vecka komma en bit närmare att kunna få igen dem. Slutmålet är naturligtvis att kunna knäppa dem helt, och dessutom utan att det väller över valkar någonstans.
