Brallis v. 6
Jag är tillbaka! Några intensiva dagar har passerat där jag överträffat mig själv i skolarbetet och nu är jag äntligen fri! Känslan var som att sväva på moln. Tills jag insåg att jag nu sitter i arbetsförmedlingens klor istället. (Tänk den lilla ödlan i Bernard & Bianca när han äntligen lyckats få upp låset: "Jag är FRIII, jag är fri, jag är fri, jag är fri! Jag är fast..")
Veckan har gått bra, på något vis fick jag fatt i min mojo igen och blev supertaggad. Förutom i onsdags då jag var otroligt sugen på att äta något, men jag bet ihop och gav inte vika! En förkylning fick sitt grepp om mig i måndags och tack vare den har aptiten varit låg, men promenaderna självklart desto färre. Något som jag tycker mig märka nu för tiden är att förkylningarna inte får samma grepp om mig längre, tidigare har jag varit däckad med feber och tung astma - och idag är jag förvisso krasslig men jag har fortfarande promenerat runt 10 000 steg varje dag utan känslan av dödsångest. Likadant var det senaste förkylningen också, jobbigt men ändå relativt pigg. Kanske kost och motion som gjort skillnaden?
Minns ni de här? Så här sitter de idag, de går att knäppa!!! Nu sitter de förvisso inte perfekt ännu, men för mig var det ett glädjerus att återigen kunna få på sig storlek 40. Det har inte hänt många gånger i mitt liv vill jag lova.
Tanken var att jag skulle fota dessa varje vecka, så blev det ju inte men det är ju ganska kul att se vad som hänt på en månad och några kilo. Lite skillnad, eller hur?
Veckan har gått bra, på något vis fick jag fatt i min mojo igen och blev supertaggad. Förutom i onsdags då jag var otroligt sugen på att äta något, men jag bet ihop och gav inte vika! En förkylning fick sitt grepp om mig i måndags och tack vare den har aptiten varit låg, men promenaderna självklart desto färre. Något som jag tycker mig märka nu för tiden är att förkylningarna inte får samma grepp om mig längre, tidigare har jag varit däckad med feber och tung astma - och idag är jag förvisso krasslig men jag har fortfarande promenerat runt 10 000 steg varje dag utan känslan av dödsångest. Likadant var det senaste förkylningen också, jobbigt men ändå relativt pigg. Kanske kost och motion som gjort skillnaden?
Minns ni de här? Så här sitter de idag, de går att knäppa!!! Nu sitter de förvisso inte perfekt ännu, men för mig var det ett glädjerus att återigen kunna få på sig storlek 40. Det har inte hänt många gånger i mitt liv vill jag lova.
Tanken var att jag skulle fota dessa varje vecka, så blev det ju inte men det är ju ganska kul att se vad som hänt på en månad och några kilo. Lite skillnad, eller hur?
Kommentarer
Postat av: Natalie
dom där brallorna sitter nog perfekt mycket snart! Keep up the good work! :)
Postat av: Karin
Woohoooo grymt bra jobbat- vilken kick det måste varit! :)
Tidningen kommer i mellandagarna lovar att skriva när den är ute. Fick se bilderna för ett tag sen, det roliga är att jag ser större ut på efterbilden än på förebilden.. jaja, så kan det bli!
Välkommen tillbaka förresten, du har varit saknad!:)
Postat av: Jenny
Åååh så härligt!!! :D Det är ju just sånna saker som gör att man faktiskt känner av skillnaden! Bra jobbat :D
Trackback
