onestomachfluaway

Det blev ingen morgonpromenad. Jag hade siktat in mig på detta, lagt fram alla kläder, ställde klockan för arla morgon och lade mig i tid.
Men inatt väcktes jag av den, för mig, ovälkomna röda vågen och kunde därefter inte somna om på länge på grund av magsmärtorna. Så när klockan ringde imorse var ingen Anna i stånd att promenera en timme innan jobbet.

Vet inte vad det är som känns så svårt med stegandet nu i förhållande till i våras. Det var väl alla sprittande vårkänslor som gjorde det till en ren fröjd att ta på sig promenadskorna (eller att kollegorna flåsade mig i nacken). 20 000 steg - en baggis, 25 000 - knappt godkänt. Nu futtar man runt på 11 om dagen och benen känns som bly.

Jag får väl ha lite tålamod att komma igång, men just nu känns det som att jag knappt kommer att ha kommit igång lagom till november då stegtävlingen är avslutad...